Döden

Jul 1988

Är i Onsala för att hedra morfar Otto som är död. Morfar är nog väldigt nöjd eller väldigt besviken just nu. För att förstå varför måste jag berätta det lilla som jag vet om Ottos liv.

Otto Durling växte upp i de finare kvarteren på Östermalm. Tydligen var han han sjövild som ungdom, blev religerad och skickad till internat. Gymnasiet klarade han inte heller av. På den tiden fick man reda på om man klarat sin examen minuterna innan man skulle gå ut och sjunga och morfar var en av de som skickades ut bakvägen medans släkten stod och väntade utanför.

Av någon anledning flyttade han till Göteborg och hookade med Mormor. Där levde han gött som mäklare. Han hade en egen firma och var löjligt lat så han sålde bara hus när de behövde pengar. Resten av tiden satt han och filosoferade. En dag när han är i 40-årsåldern kommer dock Otto hem och säger att han blivit frälst och efter det var han en ny person. Han var inte någon kristen light, utan det var all-in som gällde. Mormor, mamma och 2 av hennes syskon skakade på huvudet, medan 2 syskon också gick all-in och satsade på pingstkyrkan. Mormor tog det hela med ro och sa "låt dom hållas", utbildade sig på universitetet på gamla dar och skaffa sig ett välbetalt jobb medan morfar sålde en lägenhet när han behövde cash. Resten av tiden satt han hemma och bad. De hade till och med olika kylskåp eftersom morfar föredrog basic mat som Jesus åt medan mormor lagade vanlig mat.

Otto var så fruktansvärt kristen att han sa "so long" eftersom belsebub en gång tilltalat Jesus med "Hej då". Han firade jul med oss varje år, men han gick innan tomten kom och när broder Tuck i Robin Hood skrek "prisa gud - här kommer skatteåterbäringen"... Presenterna var alltid separata från Mormor och Morfar. Från mormor fick jag det finaste som jag önskade mig, medan morfar gav skoputs eller någon begagnad kristen bok.

Efter att fått en stroke blev han normal igen och började dyrka Bingolotto, Café program och alla serier som gick på eftermiddagarna. Detta var TV program som han tidigare hävdat varit djävulens påhitt. Så de sista 10 åren var han mest en skön gammal gubbe.

Så minns jag alltså min morfar och det är därför jag är lite orolig för hans skull. Antingen är han väldigt besviken eller väldig nöjd just nu. Himmel, helvete eller ingenting...

Förhoppningsvis har han inte slösat ut alla dessa år som han inte ens kunde säga 'hej då'.

Jag undrar hur något barnbarn beskriver mig när jag dör. Hoppas det finns någon galen story att lägga till. Hoppas jag inte chansade på någon religion.