Paris the movie

Paris2009 from Arvid Niklasson on Vimeo.

Ok. Vi åkte till Paris och hade kul. Det vet du redan. Här ser du beviset. Arvid är proffs på det där med film och har känslan. Här ser du beviset. Bra jobbat!

Uddas, boka din biljett!

Det var nära att Lajvarn, Blodiga Magnus och Henke hängpatt kammade hem den officiella webfrågan om vem som borde sätta sig på ett plan till London. I slutändan var det dock vår favorit greve, blåblodet von Uddenberg som ni tyckte borde komma bort från sin ägor och lukta på smoggen.

Kristoffers officiella kommentar till händelsen:

- Uddas, bend over och logga in på www.ryanair.com. Jag vet att det är under din värdighet att inte flyga business class men du får skylla på att Stansted är den smidigaste flygplatsen för att hälsa på fröken Hansson.

Good, save the queen har nu fått den första kommentaren från Greven.

som stolt vinnare så tackar jag min familj, mina vänner samt gud.
skall nu titta över min ekonomi och se vad Gud kan ge av sin kollekt för att betala flygbiljetten.
Så jag tycker att vi alla ber en stilla bön för att han är nådig.

Nu återstår frågan om jag verkligen vill ha hit honom efter det uttalandet.

Gammal, gammal

Igår hamnade vi på en svartklubb som hette club cool. På agendan fanns grupper med unga, crazy, arty, självgoda personer i galna outfits med namn som The Coolness. Sprängda högtalare, överljud och trängsel. Jag kände mig gammal, gammal, gammal. Tiderna då jag hängde med 18-21 åringar (och personer som tror att de är 18-21) i galna outfits som precis testat sin första extacy är över, men återupplivades igår. Efter att vi inte lyckades beställa i baren tog vi vårt förnuft till fånga och drog vidare till en efterfest. Där blev det sent, sent sent...

några bilder från efterfesten finns här. Tittar du mer på Arvids Flickr hittar du även årets bästa bakfyllebild som är tagen på annandagjul utanför Varbergskallbadhus innan vi badade i havet i 4°C kallt vatten.

Förövrigt tycker jag att du ska kolla in Mr Nicklassons nya blogg där han lägger upp mycket fina saker. If you don't like this you are boring, but we can still be friends. Nu väntar jag bara på att han ska unplugga tummen och ladda upp en Paris video edit som jag kan klistra in på sin rättmätiga plats, bitterbloggen!

Fredagskväll

Fredagskväll from KH on Vimeo.

Efter jobbet igår drog jag och mina jobbarkompisar Jimmy och Rita ner till öppningen av en Nike Skateboarding shop i Covent garden. Där vi mötte upp med Arvid och Mathieu. Efter ett gäng med gratisöl drog vi vidare till en mexiakansk restaurang där vi hann att dricka 1 tillbringare med margarita innan vi hann få in maten, så vi hade inget annat val än att beställa in en till. Efter två gigantiska tequilas var drog vi vidare i cykeltaxi mot china town där vi mötte upp med Moa och hennes kompisar. Slutade på något ställe som Arvid hade varit på innan med Jakob Lusensky och en annan kille. Den andra killen hade efter en stund stått naken och dansat. Det hände inte igår men vi hade kul ändå trots att det var lite för mycket överdos av sving och soul på det stället (Jenny skulle älskat det).

Mathieu är förresten marknadschef i Europa för skatboardsko-märkena Lakai och DVS. Har du inte sett det legendariska introt till Lakaifilmen regisserat av Spike Jonze så tycker jag att du ska njuta nu....och ja, de spränger skiten på riktigt.


Fully Flared Intro from K05T0N on Vimeo.

Paris video - iFån

Denna gång har jag outsource:at video redigering till ett proffs. Men det verkar vara som att Paris-filmen tar lite tid så jag tog saken i egna händer och gjorde en edit av de klipp som Arvid säkerligen inte kommer att använda i sin edit. Jag kan säga att dessa klipp bara är en droppe i havet...


Arv i Paris from KH on Vimeo.

Boner

Min kompis Ela Boner var på besök i London igår. Utanför Schewizerland tilltalas hon dock oftare med sitt efternamn. För mig är det ett under att hon lyckats undgå en hel skolgång utan att en enda person i vårt mix-up-land lyckades göra kopplingen till Engelska på hennes efternam. Eller så kanske de gjorde det men att barnen i Schweiz helt enkelt är snällare än i andra länder.

För en tid sedan ringde Boner mig för att få lite tips eftersom Quiksilver hade startat ett nytt märke Quiksilver Women som inte skulle vara kopplat till actionsporter alls utan enbart fashion och ung kvinnlig kreativitet. Eftersom Boner är känd snowboard-journalist och går på någon fancy PR skola i Schweiz ville de ha henne som bloggare, men även som modell för deras nya kollektion. Nu när hon är här för att titta på resultatet är det ganska överväldigande. När hon kommer till London glider det förbi bussar med stora bilder på henne vid Oxford circus. På Regent street finns tre stycken 3,5 meter höga posters på henne. På gårdagens Quiksilverfest fanns bilder på henne var vi än vände oss om (räknade till 15st). Hur som helst hade Ela svårt att hantera det och tycker att det är tjatigare än låten ovan, men det var en kul kväll med gratis champagne och gött!

4 x Boner
Ett till gäng med Boners i förgrund och bakgrund.

Ensam hem på tunnelbanan

Vet inte om jag gillar Lasse Åbergs mönster i sthlm's tunnelbana mer än denna väldigt moderna discovariant. Tåget stannade halvägs och jag var tvungen att ta en taxi med en snubbe som försökte sälja kokain till mig hela vägen hem.

Paris

Jag hade en sinnesjukt kul helg i Paris. Så här började det:

Jag och Arvid tillbringade ännu en kväll på vår fritidsgård Shoreditch house förra tisdagen. Medan Owen Wilson och den där tjejen från Friends spelade biljard bredvid beklagade jag mig över att kanske behöva dra till Paris tordsdag & fredag för möten med frassar och jänkare inför en Winter X Games pitch som vi är med i. Då droppar Arvid den briljanta idén att det var dags att casha in på hans 30-års present (8 månader för sent) och tillbringa helgen i Paris. Awesome!

På fredagseftermiddagen mötte Arvid upp vid hotellet och det var game on. Jag måste säga att tåget mellan London och Paris var riktigt gött efter att ha tillbringat för mycket tid på flygplatser den senaste tiden. Det som framstår som krångligt vid in-ut-checkning, säkerhetskontroller och passkontroll är en skön smekning jämfört med att flyga.

Helgen var helt grym och vi hann med att leka både fest och turist. Paris är inte ett dugg billigt men vi höll ju oss kring turist kvarteren dagtid så det är lätt att svälja.

Kvällarna hängde vi mest uppe vid Rue Oberkampf som är smockfylld av barer restauranger och kul folk. Café Charbon var favoriten. Med Aeroplane Remixen av Friendly Fires låt Paris spelandes drog vi runt på olika barer och jag har nu officellt ändrat min mycket negativa bild Frankrike och frassar. Måste erkänna att jag verkligen gillar Pariserbor som nästan uteslutande är trevliga och faktiskt pratar engelska allihop! Rekomenderar dock alla att hålla sig långt borta från Club Showcase som Friendly Fires sjunger om och alla andra hipsters slentrian-rekommenderar, sicka idioter!

Däremot ändras inte min bild av resten av landet och framförallt inte kring kompetensnivån hos folk som administrerar saker. Efter 10h möte på PR byrån Weber Shandwick's Pariskontor finns det ingen anledning till revidering. Snarare understryka bilden som min kära collega Bob från Octagon USA vräkte ur sig under ordväxling om hur saker och ting skulle utföras:

- We have to do it the French way.
- You mean the GAY WAY! replikerade Bob snabbt på bredaste amerikanska. Att PR killen typ kom ut ur garderoben på dagis gjorde det extra underhållande.

En sak som är lite intressant är att Fransoserna bryter citrondoftstrenden i pissoarerna mot doften av en frukost hos Agge och Lollo, grapefrukt!

Första kvällen stod folk och pekade, tog bilder och skrattade åt mig och Arvid för att vi båda hade på oss röda flanell-liknande skjortor. Alla andra hade uteslutande svart - Sthlm's komplex någon?

Roliga frassar och en salongsberusad svenne på Café Charbon

Vägrade först att åka ner till flaggstången men Arvid incisterade och väl där var jag icke svårflörtad, klart grabben ska ha en bild!

Café intill flaggstången som lätt kvalar in som Europas top 3 dyraste.

Vi bad om ett chocolate chip cookie och fick en tallrik fylld med 50% chokladtårta 50% grädde. 145 kr (+65kr för cafe au lait) - no biggie..

Den där flaggstången i bakgrunden igen.

Champagne i något residens vid Seine. Det går bra nu..

...video kommer snart, stay tuned!

Boy scouts

Pojkar som har ett brinnande intresse att stoppa utvecklingen av bröstcancer i ett tidigt stadium på unga kvinnor. Awesome!

Vem ska till London?

Olle Myrberg & Andreas Kempeborg, Johan Åkesson, Mia Friberg & Nadra Mechouk, Jakob Lusensky, Brorsan & Lina, Kristina & David Bexselius, Morsan & Lillasyster, Robert Holmsröm & Maria Wikström, Daniel Blom, Erik Abrahamson, Hampus Mosesson, Markku Koski, Chris Sörman, Jon Olsson, Jacob Wester, Erik Niklasson, Eliane Boner, Beate Stålseth, Jenny Olsson, Martin Adolfsson.

Vad har dessa gemensamt?

Samtliga har varit i London eller är på väg att hälsa på den närmsta tiden. Nu är det dags för en omröstning: Vem borde sätta sig på ett plan till London?



PS. Har jag glömt någon ber jag om ursäkt och skyller på att jag är grymt trött efter helgen. Säg till så lägger jag till...

bra att ha

Detta är en av prylarna som du bara måste ha om du ska ut med hunden, hämta din post eller bara slänga soporna. Liten nog att rymmas i din bakficka "and if it gets nasty, get down to business..."

En kort till

Orkar inte skriva något så håll till godo och klicka på denna bild för att förtora upp den till läsbart skick:

Tomt

Ingen räknar med detta svaret.

Penicillin

Fortfarande sjuk och lite trist. Beslutade mig därför att leta reda på en doktor igår, vilket var lättare sagt än gjort eftersom man först måste ha en husläkare annars blir det ingen vård. Jag ringde de 12 praktiker som låg närmast mig utan att någon ville ha med mig att göra eftersom min postkod tillhör Hackney (aka gettot). De fick ta in mig men ville inte ha med mig att göra. Inte riktigt det svar som jag ville höra när jag har feber, ont i lungorna, kronisk hosta och så ont i halsen att det känns som att någon drar en taggtråd upp och ner när man hostar.

Tillslut hittade jag en i Hackney som ville ta mig an, men kunde ta emot mig i nästa vecka om de fick in ansökningarna med en gång. Trots brist på energi vände jag redan utanför dörren... Fy fan vilket skitställe. Det såg ut som ett mini cab kontor (tänk risigaste pizzerian i Farsta) där doktor Rashid var enda läkare och Mrs Rashid assistent. Om jag ska ha en läkare ska det fan vara på något som liknar ett sjukhus och inte en smutsig pizzeria och det ska finnas minst fem legitimerade läkare på plats som uppdaterar och påminner varandra om sina erfarenheter.

Jag gick hem och ringde till Maria som gav mig tipset att gå till en "walk in"-mottagning. Där fick jag hjälp inom 5 min av en Finsk läkare som titta i min hals och utbrast på klingande finsk-engelska: "Good lord, it looks like raw juicy meat! No wonder your in pain. That's a serious bacterial infection". Tack så mycket Oslo...

Jag gick hem och ringde till en av klinikerna som Maria sa att hon hade haft och som redan sagt nej till mig. Jag förklarade vänligt men bestämt att de skulle göra ett undantag eftersom de gjort det förrut. Nu är jag välkommen på måndag. Bittert och bestämt röstläge kommer man låångt på.

Nu knaprar jag penicilin för första gången på över 10 år, men är nöjd som fan över att känna mig sjukt mycket bättre. Efter en vecka i horizontalläge har jag utforska varenda litet TV program som ligger uppe på SVT Play, TV3 och Kanal5. Jag kan säga att jag är innerligt trött på Filip och Fredrik som jag säkerligen tillbringat mer än 9h med genom Boston Tea Party och Vem kan spöa Filip och Fredrik. Sjukt jobbigt, men är man desperat så är man...

Däremot hittade jag ett roligt lite reportage nyss om två kompisar på svtplay, Jojo & Malou. Kul! Konstigt bara att Hype har lyckats att ta sig över till Ön och lyckats tima när Jojo var bortrest. Annars brukar de två sitta ihop.



De har även gjort en rolig och fin video, Jojo & Malou's A/W 09 collection 'Handshake Heartbreak', nyligen med lite kläder och den enda Norskan som jag känner i London, Stine (som är Åkets brorsas bästa kompis flickvän).

Sinnesjukt sjuk

Bilden ovan är tagen dag 34 i min senaste fix idé där jag får en påminnelse att ta en bild på mig själv kl 10 varje dag med datorns kamera. Det är tredje dagen i rad som jag tar en bild liggandes i min soffa medans en riktigt obehaglig Oslo-bakterie attackerar min kropp.

Jag förbannar min resa till Oslo ännu en gång. Den var inte så lyckad eftersom tävlingen inte var något att hänga i granen och vår VIP treatment var ganska så trist med dyra och lama fester pga av den rådande krisen. Det var konstant snöstorm och behöver jag ens nämna att Oslo är världens i särklass dyraste stad. Folk går omkring på gatorna i lusekofte och längdskidor. Gladeligen betalar de 90 NOK för en stor stark och 85 NOK för en kyllingburger med vann. Alla låter omotiverat glada och hela känslan är att befinna sig mitt i ett lajv där man väntar på att de ska hoppa fram och säga att de bara skojar.

Två saker var dock mycket bra med resan.

1. Förhandlingen för min nya golden boy gick helt friktionsfritt. Ingen finanskris här inte...
2. Beate Stålsett som hade vänligheten att flyga över till sitt hemland för att jag skulle hitta något positivt med resan som inte var jobbrelaterat.

Det var även mycket roligt att Beate lyckades fisa så illa att hela restaurangen satt och höll för näsan!