Varje gång jag vandrat, cyklat, raglat eller krypt över västerbron har jag känt enorma tvångstankar att jag vill testa att hoppa. Jag dras automatiskt mot broräcket och blir ibland ståendes länge för att titta ner, titta på hur vackert sthlm är och sedan titta ner igen- går det, går det inte? Inte på ett Götberg sätt, utan mer för att se om det går att göra utan att hamna på bårhuset.
Nu är det i alla fall gjort. Lite mer graciöst än vad jag skulle prestera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar